Brexit, en term som betyder ”British Exit”, syftar på Storbritanniens utträde ur Europeiska unionen. Denna händelse omformade inte bara brittisk politik utan påverkade också den globala dynamiken. I den här artikeln undersöker vi brexits ursprung, orsaker, process och effekter, vilket ger en bättre förståelse för dess betydelse.
Förhållandet mellan Storbritannien och EU
Storbritannien anslöt sig 1973 till Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG), senare känd som Europeiska unionen. Under årtiondena blev förhållandet mellan Storbritannien och EU ansträngt på grund av meningsskiljaktigheter om suveränitet och politik.
Euroskepticismen, eller skepticismen mot EU-integrationen, blev allt starkare, vilket ledde till krav på omförhandling och slutligen en folkomröstning 1975. 67,2 procent av väljarna röstade för att stanna kvar i EEG.
Folkomröstningen 2016
De politiska spänningarna eskalerade under åren fram till 2016, många år senare. Mot bakgrund av ett växande missnöje bland allmänheten utlovade premiärminister David Cameron en folkomröstning om EU-medlemskapet. Detta löfte syftade till att överbrygga splittringen inom det konservativa partiet och blidka väljare som var missnöjda med EU:s politik. Folkomröstningen, som hölls den 23 juni 2016, blev en vändpunkt i den moderna brittiska historien.
Kampanjerna inför folkomröstningen var polariserande och passionerade. Leave-kampanjen betonade återtagande av suveränitet och kontroll av invandring, vilket vädjade till nationalistiska känslor.
Samtidigt lyfte kampanjen för att stanna kvar fram ekonomisk stabilitet, handelsfördelar och riskerna med isolering.
”Leave-kampanjen var splittrad”, beskrev professor Paul Whitely, från Essex University Department of Government.
”Vi hade den officiella kampanjen ledd av Boris Johnson som galvaniserade den del av väljarkåren som såg sig själva som respektabla och konservativa”, fortsatte han.
”Sedan hade vi den mer inofficiella gräsrotskampanjen ledd av Nigel Farage som verkade galvanisera dem som kände sig kvar, vilket gav plats för den populistiska rörelsen,”
I den brittiska folkomröstningen 2016, eller Brexit-folkomröstningen, tillfrågades väljarna om de ville att Storbritannien skulle stanna kvar i EU eller lämna EU. I slutändan segrade ”lämna”-sidan med 52 procent av rösterna mot 48 procent för ”stanna kvar”-sidan.
51,9 procent eller 17,4 miljoner röster var för att lämna EU, medan 48 procent (16,1 miljoner röster) ville stanna kvar i EU. Särskilt i New England och Wales fanns det en stark opinion för att lämna EU, medan väljarna i Skottland och Nordirland ville stanna kvar i EU.
Storbritannien röstar för utträde
Flera faktorer påverkade utträdesomröstningen. För det första var de ekonomiska aspekterna av största vikt. Många väljare ansåg att EU-medlemskapet krävde alltför stora ekonomiska bidrag och hävdade att dessa medel kunde komma inhemska prioriteringar till godo. För det andra var suveränitet en viktig fråga. Kritikerna ansåg att EU-lagarna undergrävde Storbritanniens lagstiftande oberoende.
Dessutom späddes allmänhetens missnöje på av oro för invandringen. EU:s regler om fri rörlighet ledde till ökad migration, vilket av vissa förknippades med ett tryck på offentliga tjänster.
Felaktig information spelade också en roll, med vallöften som att omdirigera 350 miljoner GBP av veckans medel till National Health Service (NHS) – vilket visade sig vara vilseledande.
Den brittiska statistikmyndigheten kallade siffran ”missvisande” och en dålig bild av Storbritanniens ekonomiska band med EU. Framför allt tog man inte hänsyn till den rabatt som Storbritannien fick. Det faktiska beloppet var närmare 250 miljoner pund per vecka.
Professor Whitely påpekade också att Storbritannien inte upplevde något betydande ekonomiskt uppsving efter EU-inträdet 1973.
”Även om vi förstår skillnaden mellan att gå med i EU och att lämna EU, så anser vi att om det inte gjorde någon större skillnad för vår ekonomiska tillväxt att gå med i EU, så borde det inte vara så illa att lämna EU som vi får höra”, sade han.
Tillsammans utgjorde dessa faktorer ett starkt argument för att lämna EU.
Uttagningsprocessen
Efter folkomröstningen inledde Storbritannien sin utträdesprocess i enlighet med artikel 50 i Lissabonfördraget. Artikel 50, som trädde i kraft 2009, beskriver den rättsliga processen för ett medlemsland att frivilligt lämna Europeiska unionen.
Det finns tre nyckelbestämmelser i artikel 50. Ett medlemsland måste meddela EU om sin avsikt att lämna unionen, och därefter måste ett utträdesavtal förhandlas fram som omfattar villkoren för utträdet och de framtida förbindelserna. Slutligen måste processen slutföras inom två år från anmälan. Denna process kan förlängas om alla medlemsländer kommer överens om att förlänga perioden.
Detta formaliserade utträdet och inledde förhandlingar mellan Storbritannien och EU. Samtalen fokuserade på handelsavtal, medborgerliga rättigheter och gränsarrangemang, särskilt avseende Nordirland. Processen drabbades av förseningar och politisk turbulens, inklusive två byten av premiärminister.
Storbritannien lämnade officiellt EU den 31 januari 2020. En övergångsperiod följde dock, vilket gjorde det möjligt för båda sidor att justera och slutföra avtal. Denna period avslutades den 31 december 2020, med ett nytt handelsavtal som formar de framtida relationerna.
Inverkan på Förenade kungariket
Brexit har haft en djupgående och mångfacetterad inverkan. Ekonomiskt stod Storbritannien inför utmaningar, bland annat störningar i handeln och minskade investeringar från EU-länderna. Enligt London School of Economics minskade exporten av brittiska varor till EU med 6,4 procent 2022.
Dessutom var företagen tvungna att navigera genom nya tullförfaranden, vilket ledde till förseningar och ökade kostnader. De nya handelshindren drabbade småföretagen hårdast och ledde till att 14 procent av deras export till EU upphörde.På grund av Brexit var Storbritannien tvunget att lämna EU:s inre marknad eller den inre marknaden. Storbritanniens utträde medförde nya handelshinder med EU samt en minskning av handelsvolymerna med EU. Konsumenterna i EU betalar i genomsnitt 17 procent mer än världsmarknadspriserna på livsmedel.
Storbritannien har dessutom haft den långsammaste tillväxttakten jämfört med övriga G7-länder. Dessa består av USA, Storbritannien, Kanada, Frankrike, Tyskland, Italien och Japan.
Politiskt omformade Brexit Storbritanniens interna och externa landskap. På hemmaplan framhävdes splittringen mellan regioner och politiska grupper. Internationellt var Storbritannien tvunget att omdefiniera sina relationer och förhandla fram handelsavtal på egen hand. Socialt sett förändrade brexit livet för miljontals människor, särskilt EU-medborgare som bor i Storbritannien och brittiska medborgare som bor i EU.
På det sociala planet har Brexit lett till en minskad invandring från EU:s medlemsländer. Som ett resultat har det påverkat olika sektorer som sjukvård, högre utbildning och jordbruk.
Protokollet om den norra ön
I dag fortsätter förbindelserna mellan Storbritannien och EU att utvecklas. Båda sidor arbetar för att lösa pågående frågor, t.ex. Nordirlandsprotokollet. Detta ramverk tar upp frågor som uppstod till följd av brexit, särskilt när det gäller den irländska gränsen. Protokollet syftar också till att förhindra en hård gräns på Irland, och det följer långfredagsavtalet från 1998.
Långfredagsavtalet, även känt som Belfastavtalet, är ett fredsavtal som undertecknades den 10 april 1998. Avtalet syftade till att få slut på många års oroligheter i Nordirland, ”The Troubles”, mellan unionister/lojalister och nationalister/republikaner.
På grund av Brexit måste företag i Storbritannien och på norra Island uppfylla ökade krav på dokumentation och tulldeklarationer för att flytta varor.
Framtidsutsikter
Brexits långsiktiga effekter är fortfarande osäkra. Medan anhängarna ser framför sig ett välmående, självständigt Storbritannien har kritikerna varnat för fortsatta ekonomiska och politiska utmaningar.
Sammantaget speglade Brexit djupa samhälleliga och politiska klyftor. Det visade hur komplicerat det är att balansera nationell suveränitet med globalt samarbete. När Storbritannien nu står utanför EU kommer dess beslut att forma landets framtid och ge lärdomar för andra länder.
Foto av Sandro Cenni på Unsplash
